Inträngande havsvatten för med sig bakterier som bildar kolonier – biofilm. Bakterierna angriper den betong som ska förhindra att stenar lossar från tunnelväggarna. Betongen blir porös och riskerar att brytas sönder. Biofilmen får sin markanta färg av rostande armering i sprutbetongen. Foto: Chalmers tekniska högskola | Britt-Marie Wilén.Normalt sker det färre olyckor i tunnlar än på det övriga vägnätet. Men sker en olycka inne i en tunnel kan det få stora konsekvenser. Därför finns det omfattande säkerhetssystem.
När tunnlar för fordonstrafik dras genom berg sprayas väggar och tak med betong för att åstadkomma ett jämnt ytskikt och förhindra att stenar lossnar och faller ned på vägbanan.
När tunnlarna ligger i närheten av havet, som i Norge, tränger havsvatten in i tunnlarna och bildar en biofilm som bryter ned betongen. Bakterierna livnär sig på ämnen i betongen och angriper ytan som skadas och blir porös.
När tunnlar för fordonstrafik dras genom berg sprayas väggar och tak med betong för att åstadkomma ett jämnt ytskikt och förhindra att stenar lossnar och faller ned på vägbanan.
När tunnlarna ligger i närheten av havet, som i Norge, tränger havsvatten in i tunnlarna och bildar en biofilm som bryter ned betongen. Bakterierna livnär sig på ämnen i betongen och angriper ytan som skadas och blir porös.
– Vi har gjort mätningar i Oslofjordtunneln sedan 2014 och vi kan se att bakterierna äter sig in uppemot en centimeter om året. Där det finns saltvatteninträngning kommer det att bildas biofilm, och betongen som är täckt av biofilmen kommer gradvis att lösas upp, säger Frank Persson, docent i molekylärbiologi och mikrobiell ekologi vid Chalmers institution för arkitektur och samhällsbyggnadsteknik.
Chalmers: Betong i vägtunnlar bryts ned oväntat snabbt.
