Den lilla parken framför Natural History Museum i London ersätter gräsmattorna med ormbunkar, dammar och vilda djur. Museets tidigare trädgård med djur vid sidan av byggnaden har utvidgats till dubbla området av ursprungliga livsmiljöer och dammområdet har ökat med 60 procent för att bättre stödja mångfalden av djur- och växtliv.
Bästa sättet att komma fram till trädgården är inte från gatan, utan från tunnelbanan där man går uppför en lång sluttning, omgiven av klippor med museet skymtande fram mellan planteringen. Och så, framför dig, står en glödande dinosaurie. Det är Fern, en av museets Diplodocus, som berättar historien om evolutionen, från den tidigaste av varelser till modern tid.
Bortsett från en park att besöka och som ett inträde till museet, så är det också pedagogiskt, med en massa skyltar som berättar historien om de djur och växter som levde för hundratals miljoner år sedan.
En fin touch är mässingsinläggen i vägbanan som visar sedan länge utdöda djur. Trevligt är också de ställen där man kan lyssna som finns runt i parken, där man antingen kan kika in för att se något på bottnen eller spela ljudet av insekter man kan förvänta sig i området.
Natural History Museum: Twelve treasures of our gardens.
Natural History Museum: The making of Fern the Diplodocus: Engineering meets natural history.
